Mitt 2010

Vilket år det har varit! Men istället för att dra upp allt gammalt som alla andra gör så väljer jag att blicka framåt och berätta om mina planer inför 2010.

  • Växa som person (gäller egentligen för alla år)

 

  • Spendera en tredje sommar ute i Burgsvik med några nära och förhoppningsvis följer Emma med i år.

 

  • Göra min allra första utlandsresa ensam utan familjen och också min allra första utlandsresa tillsammans med Emma! Kommer bli så himla kul att träffa alla folk från andra längder och att få se England kommer bli otroligt!

 

  • Konfirmera mig (i England)

 

  • Planera en resa till Thailand tillsammans med familjen i början av 2011.

 

  • Planera språkresan sommaren 2011.

 

  • Göra tradition av Bussluffen med Emma.

 

  • Bli en bättre fotollsspelare.

 

  • Förbättra mina betyg.

 

  • Ha en helt fantastisk sommar.

Aa, det är allt jag kommer på just nu. Många resor som jag ser fram emot :)


Längtar!!

Med risk för att låta som en riktig Shopaholic men: JAG MÅSTE IN TILL STAN!!! Jag har pengar och jag har fortfarande inte vart inne på rean!? Usch...Troligen i övermorgon ska jag belöna min prestation i fotbollen med ett skärp och lite hårprodukter! Längtar! Hihi.
Nej, först längtar jag till om några minuter för då är det Sex and the City i mitt rum.
Sen längtar jag till imorgon för då ska André spela i Klinte, kommer troligen dö där eftersom jag längtar ihjäl mig efter en liten fotboll!!
Sen tills iövermorgon för, om jag överlever morgondagen, så får jag spela!! Tjohoo! Skitkul att jag hamnade i 95 serien för där är det ju folk och lag jag inte brukar spela mot! Skit kul...men svårt.
Sen efterblir det ju som sagt shopping!!!
Sen längtar jag nog till 5 Januari. Ska fira Lolla riktigt ordentligt då...Men jag får panik för jag är inte ens klar med julklapparna till vissa och nu är det födelsedagar också!! Shit Shit!
Men mest (förutom fotbollen) så längtar jag till Stockholm. Jag och Emma ska dit och shoppa efter Nyår!! Gud vad jag längtar!! Det finns bara ett litet problem...Emma har ungefär 10 kr....Så jag måste hjälpa henne att spara lite. hah.

Älskar att längta till saker!

Live To Win ~ Andreas Carlsson




För kanske lite mindre än 1 år sen läste jag en text av Andreas Carlsson (ni vet, han i IDOL) och där skrev han något som kanske inte förändrade mitt liv men något som hjälp mig fokusera ibland när det är tufft och något som jag alltid kommer bära med mig och om jag någonsin tatuerar mig är det just den frasen som kommer bli inbränd!
Frasen är...; If You Can Dream It You Can Be It. Kan inte få nog av dom orden!
Sen den dagen har Andreas varit lite som en förebild för mig. Inte för hans framgångar innom musiken utan mer varför han är där och hur han kom dit.
Nu släpper han en bok, eller ja, han släppte den för några dagar sen och jag kommer definitvit köpa den!
Den heter " Live To Win "!


I want to write a...Väckarklocka

Jag är ganska mångsidig. Eller varierande kanske man ska säga.
Under en period sätter jag mig och plöjer böcker om Islam bara för att jag tycker att det är så sjukt intressant och spännande, perioden efter den är det mode och shopping som gäller och halva månadspengen går åt till att köpa mode-tidningar och veckotidningar, nästa period kan jag vara helt inställd på träning och att leva hälsosamt, då rör jag inte en godisbit och är ute och springen flera km varje dag. En period jag har är den då jag skriver. Eller jag vill skriva, rättaresagt.

En dröm jag har är att ge ut en bok, helst en bok som griper tag och ruskar om folk. En väckarklocka, ja, jag vill skriva en väckarklocka till omvärlden.
Ett problem jag har är att ta mig tid att göra saker, jag kan gå runt och prata om att komma ut och springa i 1 månad innan det händer eller det kan gå dagar utan att jag borstar håret bara för att jag inte hinner leta efter borsten. Jag har stora problem med att ta mig tid alltså. Jag gör det jag måste göra sen har jag faktisk ingen aning om vad som händer med tiden däremellan. Detta problem gör det alltså svårt för mig att sätta mig ner och skriva. Det är riktigt svårt.

Men på sommarloven så går det mycket lättare och nu när jag känner att mitt sommarlov har börjat på riktigt (sisådär 2 veckor efter alla andra) så har jag faktiskt kommit igång och allt gick på bara ett par timmar.

Det första man måste göra är ju såklart att komma på vad man ska skirva om. Även där är jag mångsidig. Ibland känner jag för att skriva deckare, ibland en kärleksroman, en tonårs-problemroman och ibland en Chicklit-bok. Just idag blev jag sugen på en chicklit (Ja, alla "Shopaholic" böckerna har faktisk den inverkan, tro det eller ej). Så jag tänkte igenom en stomme och började. Efter en sida - vilket är så långt jag kommit - så har jag upptäckt att det blev något annat. Chicklit-andan jag hade då jag började skriva har övergått i en blandad "snyft-historia"-kärleksroman-sportbok anda och även fast det inte alls var det jag tänkte från början så känns det ändå riktigt bra. Och jag tror faktisk att jag kommer kunna slutföra det här. Och självklar finns det ingen chans att jag kan låta bli att berätta vad boken ska handla om så jag lovar att berätta såfort jag har kommit på lite mer. Just nu har jag bara en somme, en ledstång, en tanke så jag måste utveckla det lite med namn och lite bredare handling. Men såfort jag är klar så ska jag medela er så ska ni få följa med på min resa.


Kreta 94

Jag känner en tjej, eller rättaresagt en kvinna, snart gift med 3 barn, som verkligen levde livet när hon var yngre.
En dag bestämmde hon sig för att åka ner till Kreta, hon tog med sig lite pengar, en väska och en kompis och drog. Hon stannade i 2-3 månader. Efter ett par veckar tog ju pengarna slut så på kvällarna/nätterna festade de och jobbade på olika barer, sov till 16.00 någonting, frächa upp sig, sen iväg igen.
Fan vilket härligt liv! Här är iallafall en låt som påminner henne om den resan, låten är helt okej.




Kärlek...<3

Ni vet ju min dröm att komma in på Norrköpings fotbollsgymnasium, i helgen så började jag tänka på det.
Att gå där skulel ju innebära en flytt, jag skulle väl bara träffa mig föräldrar ett par gånger per år. Såklart så har jag vart medveten om det hela tiden, ända sen jag tittade på deras hemsida för första gången. Men jag har alltid tänkt att jag ska ju inte dit än, om jag då skulle komma in så skulle det innebära att jag skulle flytta när jag är 16-17 någonting. Och det slog mig nu att det är fan inte så långt kvar...Jag fyller 14 om 1 månad och 1 dag och då är det liksom bara 2-3 år kvar tills det blir aktuellt och i det här fallet är det ju inte alls lång tid.

Alltså jag känner mig själv så pass väl att om jag skulle komma in så skulle ingenting hindra mig från att åka dit och ingeting skulle få mig att hoppa av men om jag ska gå och sakna mig föräldrar och vara lesdsen och deprimerad i 3 år så finns det ju ingen chans att jag skulle kunna fokusera på mina studier samtidigt som jag spelar fotboll och tränar i stort sätt varje dag, jag skulle ju inte kunna fokusera på fotbollen heller och då undrar jag om det är värt det...
Drömmen finns fortfarande kvar, när jag tränkt en tanke finns det nästan ingenting som kan göra så att jag ska byta tankegång. Jag ska söka in till De Geer, såklart, sen är det bara att böna och be för att jag är redo för det.

Men hoppa av...NEJ, inte en chans. Malin Moström kom in på Borås fotbollsgymnasium och åkte hem efter bara några veckor och jag har så svårt att förstå varför, visst det ordnade sig för henne och hon är en av sveriges bästa damfotbollsspelare genom tiderna, men just det att hon knappt gav det en chans är jag innombords ganska besviken på. Hon sa i en intevju att "Det var inget för henne", men hur fan vet man det efter bara ett par veckor!?

Nej, Malin kommer alltid vara min stora förebild och idol men just det har jag så svårt att förstå och leva mig in i.

Jag kommer alltid kämpa för att "slå" henne och den dag jag får "Diamantbollen" kommer vara den bästa dagen i mitt liv, eller ja, en av dom iallafall. Den dag jag gifter mig (om jag gör det) eller den dagen jag får barn eller adotperar ett (om jag gör något av det) kommer ju också betyda världen för mig, absolut.

Men tänk vad lyckligt lottad jag är...Jag har hittat den sak i livet som gör mig lycklig. Jag kan gå ut på gatan med brorsan och köra streetfotboll, jag kan spela med klasskompisarna i skolan, jag kan spela med mitt lag, ja, så fort jag får spela så är jag lycklig och och alla problem går ur världen och jag är On top of the world <3


Tatuering <3

Vet ni något ni alltid har blivit tillsagda att aldrig, i hela ert liv göra, men som ni såååå gärna vill göra ändå?
Jag har en sån grej, Jag vill tatuera mig. Några kanske blir chokade, andra inte och många som läser nu kommer säkert uppmuntra eller totalt vara emot men det är ändå en liten dröm som ligger och gnager.

Men en grej jag inte förstår är varför det ska vara sån tabu med tatueringar, eller iallafall i vissa fall. Som min morfar t.ex, han har en scorpion men jag har typ bara sätt den 1-2 gånger eftersom han vägrar visa den, han praktiskt taget skäms över den! Men varför gjorde han den då!?

Jag vill tatuera mig men ändå så har jag hört från en kompis att det gör jävligt ont och att de 15 minuter som det tog för henne är de värsta i hennes liv...Visst skrämmer det mig men viljan ger sig ändå inte, Jag vill, Jag vill, jag vill!!
Och vet ni vad jag vill ha?
 Texten "If you can dream it you can be it" skrivet antingen längst ner på ryggen typ där ryggen går över mot rumpa, lite över bikinitrosans linje typ, eller lite nedanför min höft.

Åhh, shit, jag vill bara ha det överstökat nu!



Den här var ju också väldigt gullig!


Gemenskap <3

Jag vet att jag har gjort det här förut, men jag gör det igen.

Om det kunde bestämma min framtid genom att blanda ett antal tv-serier, vilka skulle det då vara? Jo, det hade vart;
One Tree Hill, The City, Vänner.

Och själva grundtanken i valen har vart för att alla bjuder på gemenskap. Jag älskar verkligen det! Gemenskap!
Jag är en del av ett par gemenskaper, Min förra klass Västerhejdes avgångsklass 08, min nya klass södervärn 74, "gänget" "Gården-gänget" och mitt fortbollslag. Jag är riktigt glad för att få tillhöra alla olika grupper, jag känner mig behövd på nått sätt. Och det är också så jag vill fortsätta leva, jag vill alltid tillhöra någonting, vara en viktig del av en gemenskap. Vad jag än gör, vart jag än är så vill jag alltid finnas med.

Om jag hade fått bestämma helt själv över vart jag hade födds och hur jag hade levt så hade det vara att vara mitten barn i en familj med den mamma, pappa och bror jag har nu, bara att jag hade haft en storebror (har alltid velat ha en storebror), vi hade bott i ett hus ute i stockholms skärgård på en ö med 2-3 familjer till och att få vara en del av en sån gemenskap...


När jag blir lite äldre vill jag flytta in i en lägenhet någonstans med ett par kompisar och arbeta i en gemenskap och alltid alltid alltid befinna mig i någon slags grupp.

Det är en dröm som ska bli sann.

-Drömmar

Jag har, sålänge jag kan minnas, haft drömmar. Och inte så små heller.
Det har vart allt från att vilja ha mitt eget mode magazine "Zerabine" till alla ha mitt eget hotel "Zerabine Pink" eller att en dag få mitt namn inristad i en stjärna i Hollywood...Ja, drömmarna har vart många och stora.
Ett "Du kommer aldrig klara det där" har aldrig stoppat mig, jag har alltid fortsatt drömma och det kommer jag alltid göra. Jag tror att jag kommer komam riktigt långt på det.

"If you can dream it you can be it"

Idag på spanskan så pratade jag med Jasmine och på nått sätt kom vi in på alkohol och jag sa då att jag aldrig ska dricka, bli nykterist alltså, och hon såg ut att känna sig en blandning av chockad och förvirrad för en sekund. Det har snart gått 1 år sen jag bestämmde mig för att bli nykterist och sen dess har tron och beslutet om det stått fast och bara växt sig starkare och starkare.En av anledningarna till detta väljer jag att hålla för mig själv men den andra är för att jag vill gå långt med min fotboll och att dricka gör motstånd helt enkelt. Många tycker detta är helt sjukt, folk tänker "Jamen på mig 18 års fest ska jag supa mig så jävla full!!" och visst, det hade väl vart kul att ha en riktig brakfets på sin 18 års dag men varför blanda in alkohol? Visst, det är första gången man faktisk får dricka och inte riskera åka fast (för ärligt nu, hur många har verkligen aldrig smakat alkohol innan 18 års dagen?) Inte många, faktisk inte ens jag. Drack gotlandsdricke när jag var 1, vet inte riktigt hur mycket alkohol det var i den men lite iallafall...
Jag visst kan det vara trevligt och lite stämningsfullt att när man kommer upp i åldern bjuda hem tjejerna på tjejmiddag och framemot kvällen avrunda med ett par glas vin och en lång pratstund men det gäller att veta vad man vill. Jag vet vad jag vill , iallafall i dags läget, Jag vill komma långt med min fotboll och det tänker jag kämpa för. Folk som känner mig vet att jag aldrig ger mig, och om jag gör det så brakar helvetet lös i "Emilia Världen", det går över rikigt fort och få har sätt denna vrede och jag får bara säga förlåt till alla som faktisk fått uppleva den...
Om man vill nått så får man inte sluta tro på det! Man kan inte ge upp bara för att hela världen säger att man inte kan! Man får helt enkelt inte!!

Jag började sätta upp drömmar och mål som väldigt liten, redan då jag inte rikigt visste vad världen hade att bjuda på. Av vissa har jag bara fått komentarer som: "Tror du verkligen att du någonsin kommer få åka i en vit limosin med röda hjärtan på att få kliva ut på röda mattan framför ditt eget hotel "Zerabine Pink"  och mitt svar på den frågan har alltid, alltid vart; Ja, det kommer jag faktiska få!
Vissa har lärt sig med tiden sluta tjata om allt det där jag aldrig kommer bli eller få vara med om, vissa tjatar fortfarande om det och så finns det dom som faktisk aldrig tvivlat. Folk som gett mig beröm för mina drömmar och vilken stark tro jag faktisk har, fått beröm för att jag vågar drömma...Som aldrig sagt emot och bara uppmuntrat.

Så det gäller hela tiden att sätta upp mål och drömmar. Det behöver inte vara så stora som att få en special designad limosin eller få äga ett hotel utan mer små mål.
Ett dagsmål kan t.ex vara: Idag ska jag ta mig igenom hela provet och inte hoppa över en ändaste fråga!
Ett månadsmål kan vara: Under den här månaden ska jag lära mig vissla
Och så finns det ju lite större mål: Om några år ska jag bli antagen till fotbollsgymnasiumet i Norgköping

Du kan inte bestämma att det blir såhär som du vill men du MÅSTE kämpa. Visa att du vill och även fast du inte klarar av att lära dig vissla på 2 månader, dra ut på det och tänk "Okej, men nästa månad så kan jag det!"
Man får aldrig ge upp och man får inte låta andra sätta stopp för en själv och sina drömmar!

                        "If you can dream it you can be it"

RSS 2.0