Kom nyss hem från stan, köpte lite underkläder, och två snygga tröjor. Nu sitter jag här och har inget att göra...internet har blivit så hemskt tråkigt på sista tiden.
Så jag tänkte improvisera ihop en "Hitta din förebild/idol". Jag har haft olika genom åren, bl.a Blondinbella, min godedjurs panda Tommy, en kompis, hon i kassan på Ica. Ja, det har vart väldigt varierat, många gånger har det inte hållt längre än ett par dagar eller kanske någon vecka men nu har jag faktisk hittat en, eller det var min mamma som hjälpte mig.
Såg på "Mästarnas Mästare" (som ligger på delad första plats till den bästa kvälls-tv-underhållningen tillsammans med "Expedition Robinsson", ett jätte bra program där de har samlat ihop pensionerade idrottsmän och kvinnor som slagit igenom ganska stort verkar det som. De bor tillsammans i ett hus i Spanien och varje dag inriktar sig tävlingarna på olika saker, t.ex kondition, perfektionism, uthållighet och sånna saker. Det brukar ligga runt 3 olika tävlingar varje dag där de får poäng på hur det går för dem i tävlingarna, den som vinner och som har mest poäng efter alla tävlingar vinner och får immunitet och den som förlorar får välja 1 person som han/hon vill ta med sig till en nattduell, den som förlorar nattduellen får inte återvända till huset, ett jätte bra program men det var inte det jag skulle skriva om egentligen utan grejen är att jag har hittat min förebild/idol genom det programet, fotbollsspelaren och den f.d svenska landslagets mittfälts spelare, Malin Moström.
Anledningen till att jag valde henne är för att mamma tyckte att vi var så otroligt lika till sättet och när jag tänkte efter så har hon rätt. Jag och Malin är väldigt lika. Envisa, uthålliga, håller sig lite bakom. Ingen som precis hörs och syns utanför planen men på planen öppnas en helt ny personlighet.  Sen är hon ju en grym fotbollsspelare också som faktisk vann diamantbollen år 2001.
Hon var lagkapten för svenska landslaget och spelade annars i Umeå IK som mittfältare och är en av anledningarna till Umeås otroliga utveckling och övertag i damfotboll.Hon är alltså en av sveriges mest framgångsrika spelare genom tiderna! Och har haft stor inverkan på europeisk damfotboll under 2000-talet, hon låg också nia på listan över världens bästa fotbollsspelare 2006.
Malin slutar med fotboll 2006 och i hemklubben Umeå beslutar de att ingen annan kommer få bära nr 6, det kommer föraltid förbli Malins nr.  2007 skrev hon dock på ett korttidskontrakt för Umeå som hade ett otroligt manfattigt lag p.g.a skador.

Meriter

2001-  EM silver samt att hon vann Diamantbollen
2003- VM Silver, 1:a i Champions Leauge, årets mittfältare
2004- 1:a i Champions League

Malin har spelat 113 A-landskamper och 21 mål.

Källa: Wikipedia


Haha, okej. Det här inlägget har förvandlats till något annat än en "Hitta din förebild/idol" improviserad skola så jag gör den i ett annat inlägg. Här får ni istället läsa om min stora idol, Malin Moström #6

Det var super mysigt inne hos farmor och farfar. Kul att träffa kusinerna också, Säskillt Olivia, Min lilla älskling! <3
Idag är det träning (jippi<3) och så ska jag in och fira mommo som nu går i pension den sista Februari! Vi ska laga mat och bowla lite.

Läste nyss Matildas blogg där hon skriver om träning och hur mycket tid det tar av livet och hur hon får dåligt samvete om hon missar 1 träning o.s.v.
Jag förstår verkligen att hon har det jobbigt, även fast hon bara håller på med två sporter så tar båda väldigt mycket tid och hon säger alltid att hon ska iväg och träna och så. Det här med att få dåligt samvete har jag också vart med om. Förr då var fotbollen mest någonting, bara som en fritidsaktivitet, man gick på träningarna, man träffade kompisar och hade kul, men nu, glädjen finns såklart fortfarande kvar och nu är den större än någonsin! Jag älskar att åka och träna, jag älskar alla dessa innomhus cuper och utomhusserien är ju höjdpunkten! Men ialladfall, när jag var lite mindre så fick jag också super dåligt samvete när jag inte kunde eller fick (då jag var sjuk) gå på träning, men sen lärde jag ju mig. Alla missar träningar, varje gång jag inte kunde träna tänkte jag på de spelare i mitt lag som nästan aldrig tränade och så blev det bättre.

Och jag hade älskat att ha det som Matilda! (fast att det bara hade handlat om fotboll) Fotbollen är mitt liv och jag älskar det! Den har hjälpt mig genom tuffa perioder och när man kommer ut på planen och får tag i en boll, då finns det liksom inget annat. Man hör inte var de på läktaren säger, man hör inte när man ska in och byta, man hör inte berömmet, man hör bara mina egna andetag och all fokus ligger på bollen och vad man ska ta vägen eller vad man ska göra med den.

Mina kompisar tittade storögt på mig då Team sportia cup hölls och då jag ville in och se hela hela tiden! Ville se killkompisar, tjejkompisar, IFKs dam och herr-lag och så brorsan och...Ja, Åhh vad jag ville se! Mamma blev helt förbluffad över hur jag orkade, jag gick normalvis och la mig vid 1-2 på natten/morgonen och så upp sen till 6-7 för att se mer! Men jag älskar ju det! Det är mitt liv och det är allt jag egentligen vill göra!
Jag tränar nu 2 gånger i veckan och jag vill mer! Jag går ut i trädgården även fast det är snö och ställer mig och sparkar med en boll, jag springer också och styrketränar lite på egenhand också. Och sen när vi kommer ut så kommer det bli 3 gånger i veckan träning! KUL!
Och samtidigt hinne rjag med allt jag vill göra! Jag klarar skolan galant och har inga större problem där, jag är med mina kompisar, shoppar, plus att jag har lite alone-time och så har jag ju tid för familj och så också. Jag bloggar och uppepå detta träning! Jag älskar det!
Jag har lyckats kombinera fotbollen och ett annat sorts liv väldigt bra. Känner aldrig att det blir FÖR mycket och känner aldrig att jag missar något.
Man måste bara hitta rytmen.