Imorse hörde jag på radion att en 14 årig pojke dött under en fotbollsmatch, var precis påväg till bussen så jag han inte stanna upp och lyssna eller ta in. Men nu, sitter här och läser igenom artikeln från aftonbladet nu gång på gång med blandade känslor.
Tänk att bara vara 14, nästan 15 år och mista sitt liv. Enligt mig så har ju livet knappt börjat i den åldern. Men som i alla situationer så vill jag gärna vända allt till det posetiva; Om man är fotbollsspelare så är det ju en ära att få dö på en fotbollsplan under match. Alla ska ju dö någongång och jag gör det mycket hellre på en fotbollsplan än i en sjukhus-säng som luktar sjukhus lång väg. Sen var det ju olyckligt att han var så ung, om ett par år hade man säkert kunnat se honom i start-11:an i svenska landslaget, men somsagt så får man se till det posetiva.
Men det måste ändå vara ett skräcksenario för hans föräldrar och syskon. Han var ju i Örebro, ganska långt bort från familjen och sen som familj få ett telefonsamtal att ens son dog under matchen.
Jag hade heller inte velat vara den eller dom som låg i närkamp med honom, visst var det ju motståndare men man vill ju aldrig döda någon! Tänk vilket skuld de måste känna, jag hade inte kunnat gå därifrån som samma människa som kom dit.
Men risken är ju alltid att man dör, idag kan man knappt gå utanför dörren så riskerar man att bli påkörd, sjuten (då pratar jag USA) eller våldtagen (det innebär kanske inte döden men man vill  ju knappast bli våldtagen). Och att risken även finsn på fotbollsplan är kanske något man inte tänker på men där kan ju mycket hända. Man kanske inte dör men att bryta sig är ju något som är rikigt lätt att göra. Jag har än så länge inte vart med om något större. Lite blåmärken, lite blåtår och ont i hälsenor är väl det västa jag vart utsatt för, så jag ska vara glad.
Men om man inte dricker, äter eller spelar sjuk finns risken att kollapsa och om man inte är vältränad (eller iallafall lite tränad) så är risken ännu större att något går snett. I många "nära döden upplevelser" som jag läst om så har det många gånger räddat de utsatta att det varit vältränade.

Nej, usch. Sånt här vill man ju inte vara med om, men det händer ju ändå...
Därför är det inte mer än rätt att hålla en liten tyst minut........




                                                                        "If You Can dream It You Can Be It"