Hej och hallå bloggen!
 Idag var jag ju i skolan, precis som vanligt. Fast ganska ovanligt skojigt var det ju kanske.
Men iallafall så satt jag, min Mentor och några kompisar i maten och pratade och åt. (Potatis o Macka, mums!)
Vi kommer in på lite med hur seriöst man ser på skolan och om betyg och så och min mentor börjar då berätta om en tjej och ända gången han blev riktigt förbannad på en elev.
Hon hade det lite svårt i engelskan och så hade min Mentor frågat vad hon ville med sitt liv. Hon svarade då; "Jag vill bo på gråbo med bostadsbidrag". Den här tjejen var 14 år, lika gammal som jag och jag skulle aldrig någonsin komma på tanken att ge upp mina drömmar och mål. Aldrig i livet!
Jag har en kompis som tycker att jag gör lite fel som har massa stora drömmar och förväntningar. Hon är mer en sån person som tar en dag i taget, och visst, jag har också den förmågan att kunna ta en dag i taget men när livet och vardagen blir tuff så är det så himla skönt att man har sina drömmar sitt hopp!
Jag tror inte att någon i mina kretsar har så stora drömmar och planer som jag har över mitt liv.

Jag vill gå på Norrköpings fotbollsgymnasium, jag vill åka på språkresa, jag vill tågluffa, jag vill flytta utomlands och spela fotboll och plugga. Jag vill göra allt det där och jag tror verkligen att det är möjligt, eller jag VET att det är möjligt. Så länge jag tror och vill det.

Jag tycker att det är viktigt att man som liten har drömmar och mål för en dag kommer man annars vakna upp och inse att man levt halva sitt liv och vad har man gjort med det? Ja, det kommer man inte ens komam ihåg...att;studenten, 18 års dagen, sexdebuten, flytten från mamma och pappa, ja allt sånt kommer vara suddigt och blurrigt. Man behöver leva sitt liv! Man måste!!