Kom att tänka på en grej i duschen...Det här med anorexia och ätstörningar och massa sånt.
Hur jävla lätt är det för en liten osäker tjej på 13-15 år att veta vad som är rätt!? Alla vuxna säger att vi ska motionera, inte sitta inne hela tiden utan ut och göra saker, gärna börja med någon sport eller börja promenera eller springa. Och när maten kommer påtal så serveras gärna nyttig fettsnål mat och potionerna ska inte vara överdrivna...Detta är vad som sägs till de lite "större" barnen. Detta är deras vardag men vi alla lever samma i samma värld. Vi går i samma klass som dessa "stora" och överviktiga barn, vi är kompisar med dem vi lever deras vardag alla lever liksom varandras kan man säga.

De "normala" (gillar inte att använda det ordet men vet inte riktigt hur jag ska säga det annars) tjejer som redan motionerar börjar då motionera mer och mer. Och samtidigt som de gör det så får de för sig att de också måste äta den mat som de överviktiga blir rekomenderade, alltså fettsnål mat med få kalorier och ganska små potioner. Men alla fattar väl hur det här hänger ihop, eller rättaresagt inte hänger ihop! Det funkar ju inte! En "smal" vältränad tjej som kanske motionerar 3 gånger i veckan, som sedan ökar till flera pass om dagen (i värsta fall) samtidigt som de äter mindre mat och maten de äter innehåller inte de grejer som en idrottare behöver.

Och där uppkommer ätstörningarna...
Det är min teori och den behöver inte vara rätt. Det är bara ett par meningar och tankar från en (snart) 14 årig tjej som lever den såkallade "vardagen".
Skriv gärna vad ni tycker och ge min komentarer och putta fram era åsikter. Jag är väldigt intreserad av just detta, balansen mellan en hälsosam idrottsutövare och en ohälsosamm idrottsutövare, vägen där emellan är kortare än man tror.
Berätta gärna för mig vad ni tycker om det här, har jag helt fel och fått det hela om bakfoten eller har jag faktisk rätt här och var?